utdrag ur boken "Gullaskrufs Glasbruk 1927-1952" en jubileumsskrift



    Omkostnaderna för starten och driften av bruket var ganska dryga, och det var inte lätt att hålla det hela flytande, men det gick, och 1930 kunde Stenberg bygga ut och modernisera bruket.

Vid denna tidpunkt pågick som bäst förberedelserna för den stora Stockholmsutställningen. Det svenska glaset, som blivit internationellt känt på Parisutställningen 1925, skulle få en framträdande roll. En av utställningsledarna Gregor Paulsson, skötte förbindelserna med glasbruken, och på en resa i Småland kom han bl a till Gullaskruf, ett besök som bör ha blivit till belåtenhet, eftersom denna ganska nya lilla hytta fick dubbelt så stort utrymme, än vad man lovats från början.

Försäljningssiffrorna på Gullaskruf steg ytterligare och uppgick 1930 till 290 000 kronor.
    1934 kunde dock Stenberg bygga till sliperiet, vilket på sätt och vis markerade att den ekonomiska situationen hade förbättrats. Omsättningssiffrorna steg åter och 1938 uppgick den till 425 000 kronor.
    1940 var för glasbruken ett svårt år. Exporten avstannade helt, förmodligen pga andra världskriget, och glasarbetarna i gemen såg mycket mörkt på situationen. Trycket släppte dock ganska snart, och det blev stor efterfrågan på glas på hemmamarknaden, kanske allra mest vad det gäller konservglas. Den ekonomiska ställningen blev starkare, och detta resulterade i att Gullaskruf liksom de flesta andra svenska glasfabrikerna kunde modernisera och bygga om sina anläggningar. 1943 inreddes på glasbruket i Gullaskruf lunchrum, omklädningsrum- och tvättrum för de anställda och 1946 utbyttes den gamla plåthyttan mot en byggnad i sten.

År 1948 ersattes det gamla vedeldade kylröret med ett oljeeldat kylrör och detta i sin tur 1951 med ett elektriskt, varvid både bättre kylning och billigare drift erhölls. Gullaskrufs Glasbruk har också, som en av de första i landet, 1948 och 1949 under konstnär Gehlins ledning hållit kurser i glastillverkning för sina anställda.
    Alltsedan 1941 har omsättningen på Gullaskrufs Glasbruk stigit och uppgår 1951 till ca 1 400 000 kronor. Denna stigning beror givetvis till en del på penningvärdets försämring men också på ökad arbetsintensitet och produktion, och på att brukets alster blivit alltmer efterfrågade både på den inhemska och den utländska marknaden.

Omkring 1930 kom Gullaskruf i kontakt med den utländska marknaden, och den första exportkunden var Efverson & Company i London, som beställde pressade sockersatser, bonbonjärer och marmeladburkar. Av pressglasen har speciellt Wegaserien gått bra i England, och av det blåsta glaset slipade skålar och vaser i hel- och halvkristall.
    Amerika upptäckte Gullaskrufglaset 1934. Amerikanarna hade sin egen smak, och skickade därför ofta egna prover eller ritningar på hur glaset skulle se ut. Exempel på en sådan är nummer 360. Den har en kula mellan skålen och benet, och denna kula görs i sex olika färger, blått, ljusgrönt, mörkgrönt, rött, gult och vitt. Ingenjör Stenbergs egna servis Delvaux, där skålen står direkt på den tjocka fyrkantiga foten godtogs direkt och har sålts massor till Amerika.

Före 1940 utgjorde exporten inemot 45% av omsättningen på Gullaskruf. Förutom Amerika och England var det Norge, Danmark, Schweiz, Canada, Sydamerika, Australien och Sydafrika. Främst inriktar sig dock Gullaskruf på hemmamarknaden. Gullaskrufsglaset är enkelt, formrent och praktiskt.






Alla bilder © Raoul Karlsson. Webm@ster: Raoul Karlsson, Gullaskruv.