utdrag ur boken "Gullaskrufs Glasbruk 1927-1952" en jubileumsskrift



    Den 23 mars 1927 började arbetet första gången kring glasugnen i Gullaskrufs småglashytta.

Tillverkningen bestod första dagen av bl a pressade skålar och bonbonjärer i mönstren;
Hel- och halvfacett samt öl- och selterglas till servisen GG.

Denna servis, vars beteckning är en förkortning av Gullaskrufs Glasbruk, var på sätt och vis en nyhet. Det var nämligen sannolikt första gången, som man på servisglas använde den metod, som sedan långt tillbaka i tiden använts för brännvinspinnar, nämligen att dra ur benet samtidigt som man blåste skålen. Man kan säga att denna lilla detalj var betecknande för andan på Gullaskrufs Glasbruk, där man aldrig tvekat att pröva något nytt, men ändå alltid haft glastillverkningens uråldriga traditioner som fast grund.

Köpekontraktet på Gullaskrufs Glasbruk undertecknades av ingenjör William Stenberg tillsammans med källarmästare Carl E. Johansson hösten 1926. I hyttan, som var byggd i början av 1890-talet, hade enligt vad som berättas på bruket, de första två åren blåsts buteljer, men från 1895 enbart fönsterglas. Den var uppförd av korrugerad plåt, och där fanns två glasugnar med tillhörande svänggropar och en sträckugn. Både hyttan och andra byggnader på bruket var i mycket dåligt skick och smågrabbarna hade, sedan den sista fönsterglasvalsen blåsts i Gullaskruf 1921, lyckats pricka sönder varenda fönsterruta. Ägarna tänkte sälja och riva bruket, men Stenberg var från början inriktad på att efter ombyggnad och reparation än en gång låta elden flamma i glasugnarna.
    William Stenberg var genom födsel och utbildning närmast inriktad på järnet. Både far, farfar och farfars far hade varit smeder, och fadern hade 1901 köpt Lindås gjuteri, som 1912 ombildades till familjeföretag. En stor del av tillverkningen i gjuteriet utgjordes av pressglasformer, och på så sätt kom William Stenberg i kontakt med glastillverkningen och kunde sätta sig in i glaspressningens svårigheter. Han hade också vid flera gånger hyrt verkstäder i Transjö Glasbruk där han lät blåsa och pressa glas efter egna ritningar.

Dessa s k Lindåsglas är gjorda i olika färger, mattade och har blad- eller djurmönster och utan tvivel lyckade resultat av Stenbergs första experiment på glastillverkningens område.

Under 1920-talet kom de bistra åren för glasbruken i Sverige, och många hade tidvis legat nere helt eller delvis. Visserligen kunde man skönja en ljusning efter 1925, men tiderna var fortfarande osäkra, och då det ryktades om att ett nytt glasbruk skulle anläggas, fanns det många skickliga glasarbetare att välja mellan bland de arbetssökande. Ett 10-tal arbetare på det gamla fönsterglasbruket fick också sysselsättning igen i Gullaskrufs glashytta med packning, eldning m m.

Den första posten sålt glas är från den 30 april 1927. Det var en beställning från Paul von Ahns Bosättningsmagasin i Borås på 500 brännvinsglas och 515 punschglas à 16 öre styck. Ordern inbringade 165:80, en blygsam summa, men början var gjord, och omsättningen detta första år uppgick till 189 000 kronor.



 


  Alla bilder © Raoul Karlsson.   Webm@ster: